Kan hända att detta blir det sista inlägget jag skriver i denna blogg, ojoj va konstigt det känns att skriva. Just nu sitter Jonas på sin flight mot Dallas och mig, och jag sitter med barnen och kollar film en sista gång. Har haft fullt upp hela dagen så har inte haft tid att stanna upp för att känns hur allting känns. Men konstigt är nog ett ord som beskriver allt detta bra. Jag klarade hela mitt år här i staterna och har upplevt mer än vad jag kunnat ana, både bra och dåligt, men absolut mest bra! 

 

Hade en väldigt bra sista helg nere i beachhouset med pappan och killen och sedan en mysig kväll med tjejen igår, vi kollade film och somnade sedan illa tvärt bredvid varandra. Så nu känns det som att jag haft mina sista bra stunder med barnen, viket känns bra, trodde inte att jag skulle hinna eftersom jag haft så mycket som ska fixas inför resan. Kan även erkänna att jag varit lite för positiv när jag trodde att jag skulle få med mig allt hem i två väskor utan problem, vettetusan om det kommer gå, hursom så kommer jag komma hem med två knökfula väskor, hoppas din nya bil rymmer det pappa ! 

 

Klockan är redan 6 och än är det mycket kvar att göra, pratades om en tornadovarning i ca 5 min, as usual, men detta är över så ni kan var lugna. Tror att vi alla ska ut och äta snart, annars blir det svenska pannkakor! Ska även ge familjen deras hejdåpresenter. 

 

Känner inte för att skriva så mycket mer, får se om jag bloggar från Miami när jag kan använda Lottas dator, har inte plats för min på resan! 

 

Dallas och Jonas here I come!, dags att upptäcka mer av vad denna värld har att erbjuda! 

 

Hare gött hejj på ett tag!