Photomachen!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu funkar det äntligen att ladda upp bilder, så här ni lite bilder på min omgivning och ett ja lite annolunda, eh hus? 
 

California take two!

Sådärja, nu har jag äntligen tagit mig i kragen och ska skriva inlägg numero dos, har varit så himla mycket strul med skolan så det är det enda vi har tänkt och kunnat fokusera på.
 
Nåväl, jag skulle berätta lite om skolan. Jo vi började nämligen WAVE-week som det kallas, en hel vecka för bara oss internationella studenter att lära känna området och varandra, kändes lite onödigt eftersom att vi ändå inte skulle gå i samma klass, men man får väl vara glad att amerikanarna vill välkomna oss på bästa sätt. Vi hade lektioner ons-tors förra veckan och sedan tis-ons denna vecka. En av lektionerna var helt onödig och kändes lite som att man var tillbaka på högstadiet, vi fick som sagt lära känna varandra och lära oss att inte säga "dude" till våra lärare, NEHE?
 
Den andra lektionen handlade om hur man skulle lägga upp sina studier närmaste tiden, beroende på vad målet med utbildningen är. Vi kände oss helt lost redan efter första lektionen och det blev inte bättre ju mer tiden gick. Kort och gott så kändes det som att Kilroy inte hade gett oss tillräckligt information och dom beslut som vi hade trott att vi kunde ta om något år var vi helt plötsligt tvugna att ta på bara några dagar. Vi har ringt Kilroy och bett om pengarna tillbaka, vi hade trots allt betalat dom pengar för att vi inte skulle hamna i denna sitsen. 
Nåväl efter mycket stress, velande och ovisshet så kan vi iallafall vara kvar denna och nästa termin innan vi bestämmer oss för vad vi vill göra, allt beror på om vi göra hela utbildningen i Kalifornien eller i någon annan stat. 
Nej nu orkar jag inte ens tänka mera på detta, vi har trots allt lyckats få ett bra schema med kurser som behövs vad vi än väljer, hurra för oss! 
 
Annars då? Jo, trots allt kan jag dra klassikern "vi hade iallafall tur med vädret". Vi har varit på stranden några dagar men än har jag långt kvar tills jag är en pepparkaka, löser sig nog närmare sommaren! Tydligen ska det komma en "regnperiod" här snart, hoppas dom. Hoppas vi INTE på, även om regnperiod här kanppast kan jämföras med andra delar av världens. Det har dock varit lite kyligare senaste dagarna och med kyligt menar jag mulet och 18 celsius, ska inte klaga. 
 
Allting rullar på och det känns som att man börjar komma in i saker och ting, en sak vi dock inte har lärt oss ännu är deras busstidstabeller. Dom är fan omöjliga, ena stunden går den från ena sidan, nästa går den inte alls, sen går den åt fel håll. Om man säger såhär, vi har tagit samma buss till skolan hela tiden men kommit från olika håll varje gång, gäller att hålla koll på vart man är!
 
Skolan är superfin och utsikten kan man inte klaga på för fem öre! På måndag börjar det som jag kommit hit för, känns väldgt bra och det känns som att vi kommer trivas här. Önskar dock att vi bott inne i Santa Barbara, men det får bli nästa termin, så länge får vi nöja oss med alla tonåringar och doften av weed, kanske kan lyckas lugna oss stressiga tjejer lite? vem vet. 
 
Ikväll blir det kickboxning och sedan får vi se vad vi gör, kanske bio eller gå till en bar för att fira att vi kan stanna här i värmen och inte åka hem. 
 
Hare gött hejj gott folk!
 
 
 Vårat sega internet gör att jag inte kan ladda upp bilder, soollyyy! Ska försöka igen imorgon!
 

California take one!

Dåså mina damer och herrar, efter mycket fram och tillbaka så har jag nu bestämt mig för att börja blogga om mitt nya äventyr. Jag har nu lyckats ta mig ifrån Sverige igen, verkar inte som at jag lyckas stanna där särskilt länge, och det var med ett leende på läpparna som jag tog emot solens strålar som lyste på mig när jag kom fram till Santa Barbara, som jag har längtat! Har dock varit här en vecka nu redan så jag ska ta alltihopa från början!
 
Onsdagen den 8:e var det dags för mig att stänga min smockfulla resväska och bege mig mot Arlanda för att ännu en gång fly från sverige. Har varit förkyld och hostat i över en månad så det var i sista minuten som jag fick Cocilana utskivet till mig, dock inte helt utan konsekvenser. Det var med tårar i ögonen (som alltid) som jag sade hejdå till min kära familj, Pappa och Robin ser jag ju i sommar men Feliks och Jossan dröjer det nog ett tag till nästa gång. Tragiskt att säga men man börjar nästan bli van vid detta, eller nej jag är kommer alltid att vara en lipsill, så då var det konstaterat. Jag var lite halvt groggy av medicinen men försökte hålla mig vaken och pepp för Lottas skull, jag var ju trots allt otroligt spänd (men också stressad) på allt som vi hade framför oss. Flygresan gick bra och jag sov heeeeela vägen om man bortser från en timmes illamående och lite spya, det kurerades dock med ännu mera sömn.
 
Framme i L.A 19 timmar senare så lyckades vi ta oss till vårat hotell mitt i natten utan taxi, bra jobbat av oss. Inget femstjärnigt men det dög för den lilla stunden vi skulle vara där. Nåväl, vi sover och sover känns det som men klockan står stilla, älskade jetlag. Tillslut orkar vi inte mer och går upp vid 08:00 och tar bussen tillbaka till flygplatsen, tar Starbucks frukost och inväntar nästa buss som ska ta oss till våran slutdestination, äntligen! 
Bussresan tar strax över två timmar, helt okej med den utsikten som det bjöds på, bästa känslan att se solens strålar på havet, oh yeah! En jättetrevlig men lite halvt borta taxitjej hjälper oss först till banken och sedan till lägenheten, och visar oss massa smultronställen som finns i närheten av där vi ska bo. Tackar tackar!  
Det är med spänning som vi går upp mot lägenheten, vi har nämligen chansat och skrivit på ett kontrakt på fem månader utan att se lägenheten. Tror att både jag och Lotta drömt mardrömmar om att den ska se ut som skit trots de fina bilderna. MEN så är inte fallet, vi blir väldigt glatt bemötta av mäklaren och lägenheten visar sig vara superfräsch, hurra! 
 
Vi skuttar av glädje men när mäklaren har gått inser vi snabbt att vi var varken har täcken, kuddar, glas, bestick och ja allt sånt som är lite viktigt. Vi tar första bästa taxi vi ser och ber honom ta oss till närmaste biluthyrningsfirma, sagt och gjort, en timme senare har vi en bil till vårat förfogande i 24 timmar. Klockan är nu redan 17:00 men som tur är så stänger affärerna sent här i USA så fram tills klockan 21 så kör vi runt som yra höns till alla möjliga affärer för att det köpa det mest nödvändiga, och det var typ det vi gjorde hela nästa dag också. Båda är helt slut plus att jag fortfarande tar min medicin så jag är inte helt i topp form, men tillsammans lyckades vi! Fick skjuts hem av bilfirman, service or what??, jag gick och köpte vin, vinöppnare och öronproppar inför kvällen. Vi har lyckats hamna i den största eller ja minsta feststaden här, där man får festa hur mycket man vill och den har sina egna regler, inget för oss så vi försöker stänga ute det så gott det går. Med Cocilana som hjälp och proppar i öronen så går det utmärkt kan jag tala om! 
 
Helgen gick åt till att fixa en hel del andra grejer, bland annat att köpa cyklar! Superfina cyklar som från och med nu kommer vara våra färdmedel till och från butiken(erna), till skillnad från resten av USA så är denna stad gjord för det, passar som handen i handsken. Vi hann med en kortis på stranden också. Satte oss långt bort alla andra för att inte blända dom med våran svenska, inte så exotiska blekhet, den måste jobbas på, helt klart!
 
Skolan "började" i måndags, en liten introvecka som det kallas här. Skolan har ett helt otroligt läge och hela Santa Barbara är så himla mysigt, so far so good! Skulle dock vilja bo där och inte i Isla vista (uttalas Ila vista) som vi gör nu, det är tisdag och festligheterna verkar redan ha dragit igång. Nu kanske jag låtar som världens tråkmåns men om man säger såhär, fest här är massa musik i alla hus men inte så mycket folk. De folket som finns är 18 år och har nyss börjat festa. Alltså en aning efter oss kära mogna svenskar som hållit på några år, eller ja det är ju vuxna som läser denna blogg så vi säger något år, *host.
 
Berättar mer om skolan i helgen, jag orkar inte skriva mer och tror inte ni orkar läsa mer, win win situation! Jag trivs än så länge men saknar alla hemma (och borta) redan väldigt mycket!
 
Godnatt och Godmorgon, stora tidsskillnader denna gång!
 
Har tyvärr inga bilder att dela med mig av ännu, men lovar att lägga upp i helgen!
 
 
 
RSS 2.0