Dagens rubrik är två stora händelser för en gångs skull, inget fjuttande idag inte! 

 

Antar att skjutning är det som drar till sig ögonen och öronen mest så börjar med det. Jo det är nämligen så att i måndags så var det skottlossning i en stad som heter Wilmington, ligger 15 min från mig. Det var i rätten som en man skönt ihjäl sin sons ex-fru och hennes vän, sedan blev även han skjuten av vakterna. Denna nyhet blev nationell och jag såg även att den fanns med på aftonbladet. Läskig händelse men detta är ju som sagt USA, något man gång på gång måste påminna sig själv om. 

 

Till andra delen av rubriken då. Även denna händelse i måndags, jag firade 8 månader som Au Pair. Jag har sagt det förut och säger det igen, det är sjukt vad tiden går fort och nu har jag endast fyra månader kvar i familjen. Måste erkänna att paniken börjar sprida sig sakta men säkert för nu är det snart dags att bestämma sig för vad som ska hända när man kommer hem, ush för att vara vuxen säger jag bara. Skulle bara vilja lulla runt på denna jord som 20-25åring hela livet, men det går icke tyvärr. 

 

Har börjat träna igen , weehoo och det känns super, har saknat det väldigt mycket. Idag var det "butts and gutts" som stod på schemat sedan löpning. Fick med mig Petronella trots den tidga tiden, 08:45. Hon var dock väldigt trött i bilen efter så vi får se om jag lyckas dra med henne nästa onsdag, jag är tveksam. Förresten så pyntas det för fullt inför morgondagens helgdag, Alla hjärtans dag. Som med allt i detta land är pyntningen extrem, ballonger, allt godis i hjärtformat, you name it they got it. Min valentine blir lillkillen i huset, dock har han sagt att han får ha en "au pair valentine" och en riktig, sötunge! Annars är det väl tjekompisarna och Ben&jerrys som gäller, men vi är int bittra här inte, finns fiskar i sjön när man kommer hem!  

 

Om 10 dagar får jag träffa min familj, ååh nu när det närmar sig blir jag pirrig i magen bara av att tänka på det, ska bli sjukt roligt och konstigt på samma gång att se dom i New York. Jag menar såklart konstigt på ett bra sätt men det antar jag att ni förstod. Kom lite tårar igår när jag tänkte på allt detta, är ju trots allt åtta månader sedan jag senast såg dom på Arlanda och vinkade hejdå till dom. 

 

Nej dags för lite lunch, magen kurrar och får man inte mat blir man på dåligt humör och det vill vi inte!

Btw, min värdpappa har nu tittat på bilen och det går tydligen inte att öppna bakluckan för att bucklan är i vägen, typiskt! Petronellas värdpappa har lovat att fixa den men kommer ändå gå på ca 500 dollar. Min värdpappa har sagt varken bu eller bä om vem som ska betala så det finns hopp inom mig att jag kanske slipper..håll tummarna för mig!